Spöken? Syns inte, finns inte på bild, skuggan på negativen? Sonen som vill tjäna pengar, vad vet han? Vad händer egentligen vid poolen? Bikinin? Poolskötaren och människoresterna?

Romantiken och intresset för de psykologiska?

Monstren? Det övernaturliga? Det metafysiska i skräcken kolla in www.skrackiblackeberg.se, de hänvisar till någon artikel om skräck, som föds i en romantisk tradition…

Romantiken kontra realismen. Tänk på att Shelly inte visste något om realism att återskapa verkligheten precis som den är… men Ajvide vet om både realismen och romantiken, det övernaturliga och det vardagliga och använder båda traditionerna…

Detta är troligen ingen hjälp men värt att fundera kring!

K

Comments No Comments »

Hej allihopa, nu är det väl dags att börja blogga så smått igen :P

Jag tog mig friheten att skapa en ny kategori inför förberedelserna för krönikan- och den heter helt enkelt “Förberedelser inför krönikan”. Inte särskilt fantasifullt, men det fyller sin funktion. (inte rött, sött och gott utan hallonsylt – inte sant?)

Igår läste jag klart novellen vi fick av Kristina och mitt huvud känns mest som ett stort frågetecken.

Jag har kanske några idéer (om än långsökta) om hur novellen skulle kunna matcha med romantiken, men mest fattar jag ingenting. Speciellt inte vad novellen egentligen handlar om.

Är allt som skrivs Franks egna “fantasier”? Eller vilar det kanske en förbannelse över poolen? Eller över Frank?? Och vad är det egentligen med hans ryggsmärtor, det känns som att de borde vara viktiga eftersom det återkommer hela tiden…

Har ni några idéer?

Comments 6 Comments »

har ändrat behörighet på bloggen så att det är fritt fram att börja blogga igen…

Om ni vill kan ni blogga kring den frågeställning som finns för krönikan, dvs om Frankenstein + (romantiken) + Ajvide = sant. Det är upp till er hur ni väljer att göra. Tänk på att hyfsa till tesen så att den fungerar och är mer slagkraftig, tänk på att vara personliga och belysa både argument för respektive mot tesen.

Era krönikor ska publiceras som statiska sidor… med bra tydliga, personliga rubriker.

Lycka till!/K

Comments 1 Comment »

Vilket arbete ni har gjort… resursen… tolkningarna… genomläsningen… bra bra bra bra bra

Comments No Comments »

Efter att jag har belyst ur inlägget ”Monstrets utveckling, från god till ond” så tänkt jag göra en liknande jämförelse angående Victor Frankenstein.

Början bra, slutet dåligt

När man först blir bekantad med Frankenstein i början av Mary Shelleys roman, så får man bilden utav att han är en enkel och godhjärtad människa. Men när man sedan har avslutat läsningen märker man att den ursprungliga bilden inte håller längre. Från att då ha varit en enkel och godhjärtad människa till att nu ha blivit en egotrippad och besvärlig människa.

Monstret som blev namnet på Victor Frankensteins uppfinnig hade antagligen från början en bra mening. Men när skapelsen sedan blev skapad så verkar det som om hans grundidé försvann och han blev istället en självcentrerad person, som hade inga som helst känslor eller samtycke för monstret. Efter grundliga funderingar har jag utformat att monstret var till för Frankensteins experiment, vilket som också naturligtvis stämmer. Men att från hans egen idé så fick monstret själv en egen värld som han ville experimentera med.

Där utav att han ville ha någon att dela sitt liv med. Monstret såg alltid att alla andra utom honom hade någon att dela de glädjerika och de sorgsna tiderna med förutom han själv som endast hade sig själv. Han ville inte fortsätta så, han ville ha allt det andra som alla de andra hade. Ur denna händelse så uppstår Victor Frankenstein som en mer och mer självcentrerad person, som inte ville göra något för att göra någon annan glad och framför allt inte monstret.

Frankenstein hade länge hållit honom gömd för allmänheten, för att han visste att ifall de såg honom skulle han bli motad av dem. Vilket som monstret då aldrig skulle glömma.

Jag tror att Frankenstein ville visa alla framför allt monstret att var tuffare än vad han såg ut, även fast att det inte stämmer. Frankenstein ville styra och ställa med sin kreation men han ville även på samma gång stå tillfogs för honom.

 

Personligen fick jag en bild när jag läste romanen att Victor Frankenstein var ett monster i sig själv och att monstret i sin tur var mera mänskligt än vad Frankenstein någonsin kunde bli. Därför att monstret vill ha samma villkor som Frankenstein själv har, han vill ha glädje, lycka, sorg, svek, tårar osv. Han vill rättare sagt vara mänsklig. Varför jag fick bilden utav att Frankenstein var ett monster i sig själv, är för att han verkar ha den känslan inuti honom.

Frankenstein kan ses som en bild av Reinfeldt

Frankenstein hade antagligen flera olika synvinklar på sitt liv, som människa men också som uppfinnare. När man såg att Frankenstein ändrades som från den goda vännen med monstret till någon där för monstret, så fick hela min bild av Victor Frankenstein en annan mening. Det var som om han var en politiker i dagens samhälle, som t.ex. Fredrik Reinfeldt.

Därför att när man har val år så säger politikerna och dens parti att de ska göra punkt 1, punkt 2 och punk 3. När de då säger att de ska göra så och att de inte är som deras motståndar parti, så röstar såklart Sveriges befolkning på dem. Sedan när de har fått sina poster och allt är som de vill, då ändrar de sina punkter 1 -3 därför att de tycker inte att de har någon betydelse för dem själva.

Det ovan visar att om man säger en sak och sedan för en annan, så kommer det få konsekvenser för både innehavarna. Precis som det gjorde i detta fall mellan Victor Frankenstein och monstret.

Förändring

Denna text bevisar inte endast vad jag som läsare, analyserar av en av huvudkaraktärerna utan också att alla förändringar oavsett stora eller små får konsekvenser som man sedan får betala för, vilket som vi alla borde tänka på när vi gör en snabb förändring.

Comments No Comments »

Under resans gång när man bekantar sig med monstret så ser man att han utvecklas. Från att vara ”den fallna ängeln blir en ondskefull djävul.” (Frankenstein s 207) Som gör att från början gör han som inga problem mot Frankenstein.

Genom författarinnan Mary Shelley, så får läsaren se att ju mer tid av monstret liv som går så får man en bild i huvudet att han blir mer och mer oälskad precis som jag också tror att hon vill skapa till oss. Det hon gör med sin text är att hon gör en snygg paraell mellan monstrets existens och med ett barn som är oönskad, där utav abort.  För att tanken med Victor Frankensteins monster var ur skaparens egna perspektiv var att få reda på livets hemlighet, vilket som han aldrig fann.

”Jag är olycklig och övergivna, är en abort, att försmådde på och sparkade och trampade på.” (Frankenstein)

Citatet är ett utdrag ur Robert Waltons sista brev till hans syster. Där han berättar om de ord som Frankensteins skapelse, monster talade till honom framför Victor Frankensteins döda kropp. Monstret säger att med det som han har gjort så borde han inte längre få leva, han saknar fortfarande de saker som han ville att hans skapare skulle skapa till honom nämligen en vän, en vän som skulle älska honom för den han var.

”En gång närde jag falska förhoppningar om att träffa varelser som förlät mitt yttre och skulle älska mig för de utmärkta egenskaper jag var förmögen att utveckla.” (Frankenstein, s 206)

Under loppet från att monstret skapas till att den dör så har den alltid haft sina frågor utan något svar. I slutet av Mary Shelleys roman vet han att han har gjort fel genom att döda sin skapare, Victor Frankenstein men även alla de oskyldiga människorna. Vilket som gör att enligt min åsikt, så verkar monstret vara mer mänskligt än vad Victor Frankenstein var när han levde. Eftersom att monstret kan både känna kärlek, hat, lidande, sorg och glädje mycket bättre än vad Frankenstein kunde göra.

”Men det är sant att jag är en eländig varelse. Jag har mördat de underbara och hjälplösa, jag har strypt de oskyldiga i sömnen och tagit mitt grepp om halsen på någon som aldrig skadat mig eller någon annan levande varelse.” (Frankenstein s 207)

I slutet av monstrets liv tror jag att han får en bild av hur han kunde ha gjort sin existens bättre. Men det är precis som när man har gjort något fel och man har facit i handen senare så ser man att det finns saker som man skulle ha velat ändra på.

Monstret visste vem han var. Han var en oälskad, hatad och en icke existerande varelse för de flesta människorna. Han bestod av gamla likdelar, som gjorde att människorna blev äcklad av hans närvaro ifall han befann sig med dem.

När han i slutet står med facit i hand antar jag att han är ledsen för de bekymmer han har orsakat för Frankenstein men även för de oskyldiga människornas död. Han lider för det han har gjort och han vill att hans lidande och plågor ska försvinna. Det är på så sätt han vill dö. Inte endast för att hans plågor ska slockna utan även för att då är hans uppdrag slutfört.

”Jag ska dö. Jag ska inte längre känna de plågor som nu förtär mig, eller falla offer för ouppfyllda men outsläckliga känslor. ” (Frankenstein s 208)

Comments 2 Comments »

Min engelska version av "Frankenstein", till vänster min utgåva av John Miltons samlade verk

Comments No Comments »

Jag tror jag är förälskad i Victor Frankenstein. Det finns så mycket att skriva om denne mentalt labile man.

Jag kan identifiera mig med honom på många sätt.

Först är han den unge pojken som växer upp i ett kärleksfullt hem tillsammans med sin bäste vän Henry och kusinen Elizabeth. Här återfinns vår första likhet. Även jag har växt upp i ett kärleksfullt hem, ett hem där harmonin och den preussiska ordningen ständigt härskar.  Jag har, precis som Victor haft en ytterst skyddad uppväxt; han i Österrike, jag på Lidingö.

Han genomlever (på ett personligt plan) en intellektuell storhetstid, under vilken han får idén att han ska upptäcka hur människan kan skapa liv ur vetenskapen. Jag själv anser att jag ständigt lever på ett intellektuellt moln; Ibland är det ett tunt cirrusmoln, men för det mesta är det ett ihärdigt cumulusmoln.  På ett rent bildat plan finns det alltså inget som kan stoppa vår romans.

Han drömmer om att skapa en helt egen ståtlig ras, en ras som skulle ha hela dess existens att tacka honom för; Han vill bli deras gud. När Victor till sist lyckas skapa en varelse byggd av likdelar blir han så förfärad att han hamnar i febrig sjukdom; Varelsen är inte alls vacker som han tänkt sig. Tvärtom är den rent av grotesk att titta på.

Jag kan inte säga att jag samtycker med Victors rasideologi här. En ny ras? Nej du Victor, helt fel riktning. Men jag förstår ditt Guds-komplex, det drabbar alla män någon gång i tiden; min far, till exempel föddes med det.

Förtvivlad lämnar den sjuklige Victor sitt hem och blir omhändertagen av barndomsvännen Henry. Varelsen försvinner från laboratoriet, men återvänder efter två år genom att mörda Victors bror. Hushållerskan i huset blir dömd och avrättad anklagad för att ha mördat brodern, trots att Victor vet om att det är hans monster som är skyldig.

Män med feberyra, det är något jag alltid tyckt om. Öppnar så många möjligheter att visa mannen din mjuka omtänksamma sida när du stöttar honom under hans sjukdom. I hemlighet är inte Victor min favoritman att ”nurse back to health”; Min andra kärlek Raskolnikov från ”Brott och Straff var så illa däran att han tillbringade flera veckor med feber i sängen. Upphovet till både Victors och Raskolnikovs sjukdom var tydligen skuldkänslor, men jag är en förlåtande kvinna.

Åh Stackars Victor, att bära skulden till en annan familjemedlems död. My darling, oroa dig inte. Jag kommer alltid att finnas vid din sida. Trots att det kan ses som aningen fegt att låta en oskyldig kvinna dö i ditt ställe. Varför berättade du inte om monstret för mig, Victor? Vad var det värsta som hade kunnat hända?

Varelsen inser att hämnd inte gör den lyckligare. Han konfronterar Victor och berättar han blivit bemött av hat och rädsla var han än gått; Monstret förslår att Victor ska skapa en kvinnlig följeslagare till honom. Victor Frankenstein går med på förslaget, men vägrar sedan i rädsla för vilken sorts ras som skulle bildas om det fanns två monster. (Trots att det var han ville i början).

Hans vägran att skapa ett kvinnligt monster leder till att skapare och monster till sist förgör varandra.

Jag har inte riktigt greppat att Victor är död än. Jag trodde jag kunde skydda honom, men ack min styrka var inte nog. Jag kommer sannolikt aldrig att förlåta mig själv.

Jag skulle också vilja kasta ljus över ett missförstånd som skett. Elizabeth Lavenza var inte Victors fru. Det var hans kusin. Deras relation var helt platonisk. Jag vägrar höra på dessa återkommande lögner. Nej, hon mördades inte av monstret precis efter att de gift sig. (Och om hon blev mördad har det ingenting med mig att göra.)

Note:

Ångest, mord, skuldkänslor, neurotiska febersjukdomar, kärlek, hat och hämnd. Som läsare och bloggare är Victor Frankenstein den perfekte karaktären. Finns så mycket att skriva om, så många personer att dra paralleller till. Har inte riktigt plockat isär hela hans personlighet än. Mysteriet finns fortfarande, så min kärlek håller i sig.

Notera även att det här är ett ironiskt inlägg.

//Astrid (? Victor)

Comments 7 Comments »

Paradise Lost av John Milton är en bok som Mary Shelley ofta refererar till i ”Frankenstein”. “Paradise Lost” är ett klassiskt epos som handlar om syndafallet. Verket har kallats ett av de största verken inom litteraturen; John Milton har otaliga gången jämförts med Homer. Under romantiken ansåg man att Satan som var verklige protagonisten i verket, något som man ser i Frankenstein.

Paradise Lost är en av de böcker Varelsen läser under sitt sökande efter en egen identitet.

 “But paradise lost excited different and far deeper emotions. I read it, as I had read the other volumes which had fallen into my hands, as a true history. It moved every feeling of awe, that picture of an omnipotent god warring with his creatures was capable of exciting.” (Frankenstein s. 153)

Här berättar Varelsen hur annorlunda han kände sig när han läste “Paradise Lost”; Han fascineras av idén kring den allsmäktige guden och jämför denne med Victor Frankenstein. Han jämför Frankenstein redan innan han läst igenom Frankensteins stulna anteckningar.

”Like Adam, I was created  apparently united by no link to any other being in existence; but his state was far more different from mine in every other respect. He had come forth from the hands of God a perfect creature, happy and prosperous, guarded by the especial care of his Creator; he was allowed to converse with and acquire knowledge from beings of a superior nature: but I was wretched, helpless, and alone.” (Frankenstein s. 153)

Varelsen identifierar sig här med Adam från “Paradise Lost”; Han menar att de är lika i och med att de var de enda av sitt slag när de skapades. Skillnaden mellan de båda, anser varelsen, är att Gud tog hand om Adam efter skapandet. Han var vacker, beskyddad av Gud och tillåten att ta del av Guds närhet.

Jag har tidigare skrivit om vikten att ta ansvar för sina handlingar; det här är ett exempel på hur annorlunda historien kunde ha varit om Frankenstein tagit hand om sin skapelse. Varelsen berättar här hur han törstar efter vänskap, kontakt och närhet.

Eter att varelsen läser igenom Frankensteins anteckningar om hur varelsen skapades fylls han av vrede. Han ifrågasätter Frankenstein och undrar hur denne kunde skapa en varelse så hemsk att dess egen skapare vill veta av den. Varelsen refererar här till Satan, och säger att till och med denne fallne ängel, hade vänner i helvetet;

”But I am solitary and detested.”(Varelsen, Frankenstein s.154)

Efter att ha läst “Paradise Lost” kommer varelsen fram till att den mest rationella lösningen till hans problem vore att Frankenstein skapar en ny kvinnlig motsvarighet till monstret. Människorna eller hans skapare vill inte veta av honom. Adam, också den ende varelsen av sitt slag, fick trots allt Eva som följeslagare, av Gud.

När Frankenstein sedan vägrar att skapa Varelsens efterlängtade Eva, driver det Varelsen till att göra Frankenstein precis lika ensam den själv.

 

NOTE: En annan referens till “Paradise Lost finns” i undertiteln; det finns ett direkt citat från ”Paradise Lost”:

”Did I request thee, Maker, from my clay

To mould me man? Did I solicit thee

From darkness to promote me?”

(John Milton, “Paradise Lost”)

Också det hör citatet handlar om Adam, och det understryker även parallella teman som återfinns i boken. Guds skapelse jämförs med Frankensteins skapelse. Bitterheten tilltar hos en isolerad, ensam varelse.

Comments 2 Comments »

Ett av budskapen i “Frankenstein” är uppmaningen om att ta ansvar för ens handlingar.

Boken skildrar konsekvenserna av vad som händer om man skapar något utan att tänka på de kommande konsekvenserna. Victor Frankenstein är i början av romanen en ambitiös, driven man. Efter sin personliga och intellektuella upplysningsfas i Ingolstadt ser han sig själv som en mer bildad person, en person som upptäckt något andra letat efter i hundratals år; Hemligheten till att skapa liv med hjälp av vetenskapen.

”I was surprised among so many men of genius, who had directed their inquiries towards the same science, that I alone should be reserved to discover so astonishing a secret.”(Frankenstein s. 49)

Han drömmer om att bli erkänd som en stor skapare, en sorts stamfader.

” A new species would bless me as its creator and source; many happy and excellent natures would owe their being to me. No father could claim the gratitude of his child as I should deserve theirs” (Frankenstein s.51)

När varelsen sedan visar sig vara grotesk, överger han den istället. Den försvinner sig ut i världen, söker efter mänsklig kontakt men blir bemött av rädsla och hat var den en kommer.

Varelsen återvänder för att döda Frankensteins nära och kära, och trots att Frankenstein vet att det är varelsen han själv skapat så vägrar han varna omgivningen; han vägrar att ta ansvar för sin skapelse, och detta leder i slutändan till hans egen, hans familjs och hans vänners död.

Frankenstein fick möjligheten att göra det rätta flera gånger om i boken:

·         Han hade kunnat ta hand om sin varelse direkt när han skapade den. Rebecka G skriver i sitt inlägg “Uppväxten påverkar” hur varelsen blir ett monster i bristen på kärlek.

 

·         Om Frankenstein hade erkänt att det var hans varelse som mördade brodern William hade tex den oskyldiga hushållerskan Justine inte blivit anklagad för mordet och dömd. Victor Frankenstein hade enkelt kunnat förhindra hennes öde, men istället gör han inget.

 

·         Den återuppsöker Frankenstein för att be honom ta ansvar för sina handlingar och skapa en livskamrat till varelsen så denne slipper leva sitt liv ensam. Frankenstein vägrar.

 

”You must create a female for me, with whom I can live in the interchange of those sympathies necessary for my being. This you alone can do; and I demand it of you as a right which you must not refuse…”(Varelsen, “Frankenstein” s.172)

 

“Shall I create another creature like yourself, whose joint wickedness might desolate the world. Begone! I have answered you; you may torture me, but I will never consent.”(Victor Frankenstein, “Frankenstein s.172-173”).

Mary Shelley uppmanar sina läsare till att tänka igenom stora livsförändrande beslut; speciellthandlingar som kommer påverka andra människor. Kvinnor som inte tror att de kommer vara lämpliga mödrar borde välja bort att skaffa barn helt och hållet; Shelley anser att inget barn bör växa upp i ett hem utan kärlek, som hon själv tvingades göra.

EDIT: Frankenstein och hans monster kan ses som en metafor för en mor och barn. Mary Shelleys mamma dog i barnsäng, barnet kan därmed även förstöra moderns liv.

 

Comments 1 Comment »